När jag ligger i mörkret och ska sova
Då tar alla känslor över
De river runt, sliter och stökar
Hjärtat slår i otakt
Det hamrar och gör det svårt att andas
Kroppen är trött
Själen känns genomskinlig
Tyngder i armar och ben
Hjärnan pulserar
Den känns svullen och öm
Ögonen gapar tomma och stumma
Var är glittret?
Jag söker efter lättheten
Efter självklarheten
Efter lusten till livet
Livet känns som ett par för små jeans
Det känns som vasst grus under fötterna
Som att arbeta i en kolgruva
Livet har slutat att segla
Jag har varit där förut
I cancerland
Där fanns inga ljusglimtar
Där var allt mörkt och ensamt
Kanske är det här grannlandet
Kanske är det här vi överlevare hamnar
Kanske
Jag har inte svaren
Jag har frågor
Äger jag min framtid?
Hur ser mitt framåt ut?
Jag har dålig tillit till livet som självklarhet
Nu finns jag, just nu
Nu är jag fri från cancer
Nu är jag trött ända in i benmärgen
Nu är jag jag
En överlevare som vill leva
En överlevare som lever illa
En överlevare som inte lyssnar
En överlevare
Vad är rätt och vad är fel?
Vad är tid?
Hur mycket tid har just jag?
Hur mycket liv kommer jag få leva?
Tusen frågor och en natt
Timmar som behövs till vila
Nätter som blir till evigheter
Evigheter som blir cementerade
Tiden som tickar och jagar
Den är undflyende
Nuet gäckar och slinker undan
Som vatten genom mina fingrar
Jag har mig själv som ledsagare
Som enda följeslagare från början till slut
Försöker knyta vänskapsband med jaget
Jaget som krånglar och obstruerar
Jaget som observerar mig
Mitt jag läcker
Har trasiga kanter
Insikt genom cancer, av cancer
Vill inte ha det, vill backa tiden
Allt är alltid försent
Alltid kan ske på en gång
Försent kan vara början
Början kan gå över
Livet pågår just nu
Alla är välkomna
Det finns inga repriser
Ej heller några kopior
Här och nu
Evigheten är ett skämt
Nu
Det är allt som finns
Nu
L
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar