Du är inte något som någon kan ta för givet. Du är inte heller någon som talar om när du kommer. Ibland slår du till snabbt som ögat för att andra gånger smyga dig sakta sakta fram. För en del kommer du som en storm och lämnar allt skändat och skadat. Någon kan uppleva det som ett störtregn som sedan skapar en oanad växtkraft under lång tid. Oavsett hur du tar dig fram så lämnar du aldrig oberörd. Du kan ge inspiration och skaparkraft till stordåd. Andra gånger är det små små gester som berör längst in i hjärtat. En blick från ett förälskat hjärta till en mottagare med samma känslor säger mer än tusen ord. Längtan som värker och sliter. Önskan att vara nära och aldrig någonsin behöva gå. Stanna tiden, gör det nu!
Du mognar och övergår till trygg värme. Som en skön soffa att krypa upp i när det blåser ute. Självklarheten i din existens och att den för evigt kommer stanna. Vanan i hur du ska hanteras i goda och dåliga tider. Att du ibland är stark och ibland svag. Insikten att du vill väl och inte har för avsikt att såra skapar visshet. Erfarenheten du givit ger svar.
Alla har inte någon fin bild av dig. De litar inte på att du är hållbar och vacker. Du har skapat stora sorger och svikit för många gånger. Här har du en hård kamp att föra för att bevisa att du finns och att du kan vara för evigt. Du som fenomen kommer alltid att existera. Dina former är oändliga och tar sig olika uttryck i olika tider. Fri, för många, för några, för två, för unga, för gamla, för samma, för olika, för någon att uppleva flera gånger, för någon att vara resten av livet...
Ibland väljer du att tona ut dig själv utan att tala om att det är tanken. Som en långsam sång som sakta klingar av till något annat. Vänskap kanske, konflikter, brustna hjärtan, separation. Det vissna och svaga tar över och manar till eftertanke och kanske ibland till handling. Någon måste renovera sig eller skaffa sig en annan rustning. Andra stiger och börjar skina. Efter en tid gör du återinträde för de som bjuder in dig igen. Som en välkommen gäst som kommer med glädjen och livet.
Den största formen du har är till barnen. Du är oändlig, stor, stark, och livgivande. Första gången kan du skrämma med din otroliga kraft och visshet. Du går genom eld och vatten för de dina. Du spränger nya vägar, insikter och erfarenheter. Du prövar och utmanar hårt vår förmåga till förståelse och tvingar oss att växa. Stundvis utmattar du oss till bristningsgränsen för att sedan ge de mest fantastiska stunder som gör att vi orkar lite till. Här är du livslång intill döden, stark och beständig. Din absolut mest självklara arena.
Tacka för alla nyanser du har i mitt liv!
L
