Skuldkänslor

Det har tagit hårt på familjen att jag drabbades av en ny tumör. Det är som om oron inte kan släppa den här gången. Jag har haft lättare att hantera och tänka framtid, att kämpa och vara positiv. Men de andra. Det är som om insikten att jag har cancer har drabbat dem med full kraft. BOM! Som ett riktigt knytnävsslag i mellangärdet. De studerar mig, vaktar mig, tar hand om mig, älskar mig. Det är rörande men ger mig också stundvis skuldkänslor. Vad har jag drabbat dem med? Jag vet att jag inte ska tänka så men det är oerhört svårt att låta bli.

Hur ska jag kunna det? När jag ligger där på kvällen och håller om min yngsta, lilla E. Som borde få vara en sorglös pojke på väg att bli stor. Han är så liten. Han är så ledsen. Han hulkar, svär, gråter och förbannar. Han frågar mig "varför mamma, varför just du, varför vi?". Det är sådana här gånger jag tvivlar på min skuld. Hur ska jag svara när han säger "lova mig att du inte dör i den här skiten, lova det"!

Ja, vad säger en mamma då...

Mitt hjärta brister av sorg varje kväll

 

Kram

 

L

 

Foto taget i Key West, av Kalkstenssommar

 

Hemma

Hemma igen, sover och sover. Rör mig sakta och försiktigt. Äter smärtstillande. Sover igen. Jag är så trött. Det är underbart att få vara hemma. Välkända dofter, skön säng och familjen. 

Kram 

L

Back in business?

Gomorron, gårdagen försvann helt i dimman av operation och smärtstillande mediciner. Idag är jag mycket piggare och har varit uppe och gått i korridoren. Det smärtar i operationssåret men det är en annan smärta än den som plågat mig nu i månader. Det här känns som en smärta som kommer att läka. Mentalt är det mycket lättare att hantera. Jag hoppas att jag kan få åka hem idag. Alltid skönare att vara hemma.

Kram

L

Kvällen före

Ligger här i sängen på KS. Nyduschad. Försöker distrahera mig från att huden känns torr och kliar av den sterila tvålen. Blodtrycket var mkt bra och blodvärdet likaså. Jag har haft sällskap av min syster hela kvällen - skönt. Mannen har varit hemma m barnen. Det strömmar in små hälsningar i telefonen via FB och sms. Fint att alla peppar och visar omtanke.

Morgondagen. Jag är läskigt lugn. Som om psyket kapitulerat eller stoppat huvudet i sanden. Jag är här och nu. Skönt. Jag står först på operationslistan i morgon. Redan 07.30 är det dags. Har laddat frysen här med frusna hallon och...! frusna granatäpplekärnor som jag ska ha att tugga på när jag vaknar upp i morrn. Toppen när man inte mår så bra och inte vill äta något. Granatäpplekärnor var en nyhet för mig, ska bli gott.

Sov gott alla fina!

Kram 

L

Förberedelser

Jag håller på och boar inför när jag ska komma hem från sjukhuset efter operationen. Fixar och piffar i sovrummet. Nya fina lakan. Härliga mjuka nattlinnen. Sköna stickade sockor. 

Annars? Smärtan gör mig nästan tokig. Det gör även tankarna på att jag ska gå igenom den här stora operationen med än mer smärta efteråt.

Men sen. Sen ska allt bli bättre! 

Fast forward

Kram

L

Lyxiga vardag

Ikväll har jag övningskört med dottern. Vi har åkt runt, runt på parkeringen. Startat. stannat, backat, krypkört, svängt och så har vi börjat om igen. Vi har skrattat när bilen har stannat, hoppat och gjort "saker av sig själv". Tänk att min lilla tjej är så stor så hon övningskör. Tänk att jag får uppleva detta, underbart!

Sedan hem och baka bullar. Imorgon är det kanelbullens dag men vi tjuvstartar ikväll då dottern ska på konsert i morgon. Vi bakar glutenfritt i den här familjen. På torsdagar har vi som tradition att baka något gott som vi sedan fikar framför "Hela Sverige bakar".

Nej, nu är det dags att stoppa bullarna i ugnen.

 

Härlig torsdagkväll till er alla!

 

Kram

 

L

framåt, framåt trots att det är motigt

Här lever jag just nu i smärta. Den är så nyckfull. Ena stunden känns allt nästan som vanligt för att plötsligt slå till och förvandla dagen till ett smärtfyllt eldhav. Det sticker, bränner, skär, svider, bultar, molar, ilar. Värken får mig illamående, trött, ledsen och känslig. Tårarna lurar bakom ögonlocken, andningen blir tung och axlarna åker upp till öronen. Hela kroppen blir spänd som en fiolsträng. Låt det bli måndagen den 7:e så jag får skära bort, sy igen och försöka läka.

Kram

 

L