Silverbrickan från auktionen, farmorsgamla skål o sockersnipa som jag idag har
flingsalt i.
Vad som är vackert är ju upp till var o en att bedöma. Själv har jag alltid varit svag för gamla grejer. Har samlat på mig en del saker under åren. Kommer dock inte upp i samma klass som mina föräldrar.
Mamma o pappa kan efter många års äktenskap vara oense om mycket. De kan även gå därhemma på ön o "kärleksfullt" sura på varandra. Det blir väl så efter många år tillsammans.....
Nu bor ju mina föräldrar där på ön, på norra delen. De har tagit över mammas föräldrahem med allt vad det innebär. Bla innebär det att de tog över ett hem fullt av saker. (Mormor o morfar hade väldigt svårt för att kasta grejer)
Nu har då både mamma o pappa ojat sig över det här med grejerna i alla de år. Så för ett par år sedan tog jag o syrran helt enkelt saken i egna händer. -Vi började rensa stenladan.....
Ungefär så här gick det till o lät:
"va göir ni?" (mamma o pappa samstämmigt)
"vi tänkte hjälpa er att rensa lite bland alla grejer"
"ni tänka väl int kaste nåt?"
"jamen ni har ju sagt att ni vill bli av med en massa gammalt bråte"
"joooo, men, det finns ju väldigt månge fine saka här" (Båda överens o nickar frenetiskt mot varandra).
"å månge greja som är bra å ha" (pappa)
"jo, precis!" (mamma)
Syrran o jag tittar på varandra bakom ryggen på dessa kära föräldrar -se där, hur överens som allra helst!!!
"men, vi kan göra högar med olika saker. En hög för tippen, en för spara o en som vi tycker att ni skall gå igenom" (Hög är väl att underdriva, snarare små berg) " Det blir väl bra?"
"Hmmm, jo" (de är väldigt tveksamma o står liksom otroligt tätt o enade där på gården i solskenet - faktiskt ganska gulliga med syrenhäcken som bakgrund...)
Den rensningsaktionen tog oss en hel semester o en hel del sura påhopp från mor o far. Syster hittade tex en liten bräda som såg ut i formen som ett strykjärn, ja nästan som ett sådan där liten strykdel som fanns till skjortärmar förr. Den var helt inklädd i tidningspapper. Det här var när vi rensat ett par dar o var ganska trötta. Vi hade en liten diskussion o funderade på vad det kunde vara. Tillslut frågade syrran pappa: "vad är det här, den kan vi väl kasta, va?"
"Naj, nu far ni gi eir! Den däre har ja när ja flår illra o ekorra!" (pappa har ALDRIG flått några såna...)
Då tittar vi på varandra syster o jag. Det blir för mycket! Vi bryter ihop - i obehärskade skrattkonvulsioner! Det tar liksom inte stopp! Vi bara ligger där bland damm o bråte o skrattar så vi tjuter o tårarna rinner. Vi är skitiga, trötta, i för stora overaller o utan mat i magen.
Vad gör då våran älskade pappa?
Jo han vänder på klacken utan ett ord, slänger sig i jeepen o rivstartar. Honomn fick vi inte se förräns många timmar senare.... (då tyst småpratande med en mycket förstående hustru)
Jobbigt var det, kul hade vi, många ilskna tongångar. Men ladan blev rensad, vi satte upp en vägg o voila!
Nu har vi ett jättefint stort sommarallrum med en spis, bord, stolar, kyl och mysiga gamla möbler o saker. Där sitter vi när det blåser, regnar. Fina kvällar så öppnar vi upp dubbeldörrarna o sitter nästan som ute fast inne. Där har vi fest, barnkalas mm hela somrarna.
Kram L
ps. vi har sparat det bästa, men smaken är ju olika, en hel del av det vi kastade har jag idag sett hos Nacka Byggnadsvård till hutlösa priser. Kanske är det inte så dumt att spara allt man har ändå........
Våra sköna lakan
Överkast från IKEA, köpt för över 20 år sedan
Virkat överkast tillverkat av min farmor, tror jag,
Sedan blev den så här:
Kram L
